Tacksamhet och läsarfråga

Mitt i all stress med mycket jobb och lite för lite träning (på grund av en operation jag gjorde för två veckor sedan), vaknade jag upp och kände en sådan enorm tacksamhet över att jag får jobba med och möta så många underbara människor varje dag! Jag har förstått att många bloggare beskriver att de får påhopp och kritik för mycket de lägger upp, men jag har verkligen inte fått annat än positiv feedback och kärlek från er. Det är helt otroligt hur mycket fina människor det finns som skriver peppande kommentarer, ger tips, önskar recept och som tackar för recept och inlägg jag skrivit….jag blir alldeles varm i hjärtat! Så tack snälla ni för att ni följt med mig under alla år som bloggen funnits och för alla fina kommentarer och mail, ni är underbara! Även om jag är ganska bra på att hålla motivationen uppe själv så blir jag otroligt inspirerad av alla era berättelser och så klart mina grymma klienters framsteg. Jag önskar jag kunde skriva om alla så att ni också kan inspireras av deras berättelser och livsstilsförändringar.

En av de jag verkligen inspireras av är min fina vän Kitty. Kitty började hos mig som kund för drygt två år sedan och gick efter ett par månader med i det första Team Proteinbutiken. Det blev ingen tävling det året men Kitty var med som hjälpcoach för Team Proteinbutiken året efter och utbildade sig också till kostrådgivare. Jag och Kitty klickade på en gång och det har varit så inspirerande att följa hennes utveckling från jojobantare till en kvinna med balans och livsglädje och hon blev nyligen två-barns mor. Jag älskar hennes sunda inställning till kost och träning: med tålamod och hårt arbete kommer man långt och det behövs inte extremdieter eller flera timmars träning varje dag. Jag måste bara dela med mig av hennes framsteg efter graviditeten och ni som vill kan följa henne på Instagram (@fatnessmorsan) och suktas av alla härliga recept och bilder.

Det är ca 6 veckor mellan bilderna och Kitty har som sagt inte kört någon extremdiet utan har följt så kallad ”flexible dieting”/iifym….eller jag vet inte om man kan kalla det att hon gjort en diet överhuvudtaget. Hon har tränat hårdare (efter kroppens förmåga efter en graviditet) och legat på ett kaloriunderskott. Du är grym Kitty!

Apropå flexible dieting och IIFYM, fick jag en fråga från en läsare för ett tag sedan och tänkte att jag kunde svara på den i ett inlägg:

Jag har en fråga till dig som jag funderat på: håller du dig fortfarande till IIFYM/flexible dieting? Är mest bara nyfiken då det känns som du är ”friare” i ditt ätande etc. nu än förut. Kram :)”

SVAR: Både ja och nej :) Jag har kört med IIFYM i snart 1,5 år och har under den här tiden lärt mig vad det flesta livsmedel innehåller, vilket gör att jag sällan behöver väga och mäta det jag äter, jag har bra koll i huvudet ungefär hur mycket jag får i mig.
Mitt mål när jag började jobba med min coach Layne Norton (som jag fortfarande jobbar lite med) var att förbättra min ämnesomsättning efter att den blivit kört i botten av mina 8 år som tävlande i bodyfitness, med efterföljande jojobantning efter i princip alla dieter. Vi jobbade med iifym för att jag skulle lära mig att det inte finns några specifika livsmedel som du blir tjock av utan allt handlar om mängden du äter (jag kommer för övrigt skriva ett inlägg om detta lite senare). Det går att äta av allt men det gäller att tänka på mängden, något jag hade svårt för då jag följt kostscheman bestående av kyckling, fisk, sötpotatis, ris, grönsaker och lite nötter i typ 8 år.
Vi jobbade med att långsamt lägga till mer kalorier och det gick bra och jag kom upp i nästan 2700 kcal, men jag gick även upp en hel del i vikt (från 62 kg till 72 kg), något som var nödvändigt för att jag skulle kunna ”träna upp” ämnesomsättningen. Efter vi kommit upp i den kalorimängden gjorde jag en liten diet, inget extremt och inga timmar med cardio varje dag och jag gick ner ca 10 kg och slutade på en kalorinivå som var högre än det jag åt innan jag började med Layne. Detta tyder på att ämnesomsättningen förbättrats av den reverse diet jag gjorde och jag har också märkt att min kropp inte är lika stressad längre. Förut kunde jag gå upp 2-3 kg vätska över en dag om jag åt några bitar pizza eller några godbitar, det finns inte på kartan längre.

I och med att min kropp mår så pass bra och jag inte har några planer på att tävla igen så känner jag inte att det är lika viktigt att följa en plan till 100%. Jag tränar fortfarande hårt, jag har kul när jag tränar, jag äter vad jag vill (vilket är den typ av mat ni ser på bloggen med inslag av lite godsaker som några godisbitar eller en glass då och då) och jag mår jäkligt bra. Vikten är stabil och jag är nöjd med kroppen. Ibland lägger jag in saker i Lifesum för att se ungefär hur mycket jag äter, men för det mesta äter jag på känn och det funkar hur bra som helst. Skulle jag vilja tighta till kroppen och toppa formen skulle jag vara mer strikt med mina macros och lägga upp och följa en plan, men just nu mår jag så bra ändå så jag fortsätter som jag gör och lägger antagligen in lite hårdare träning mot sommaren :)

Balans efter tävling? – till dig som funderar på att tävla

Det har nu gått nästan 2 månader sedan Fitnessfestivalen och Luciapokalen i Göteborg och jag ser allt fler inlägg på Instagram och på bloggar om hur många kämpar med att hitta balans efter en tävlingen. Senast förra veckan läste jag detta blogginlägg och jag tror att många som tävlat, inklusive jag själv, kan relatera till hur Sofia känner.

La figure 2008

Eftersom fler och fler väljer att göra en tävlingssatsning tänkte jag skriva lite om det som kanske inte är så lätt att veta innan man gjort en tävling. Det är såklart en enormt häftig upplevelse att tävla och att ha gjort det 8 ggr är absolut inget jag ångrar!! Det har stärkt mig som person, men det finns en baksida också som många inte pratar så öppet om. Jag tänkte skriva lite om hur jag kände under och efter min första tävling, vilket är mycket positivt men även många negativa känslor. Jag vill påpeka att ingen tävlingsdiet är den andra lik och många kanske inte alls upplever det på samma sätt som jag gjorde. Jag hade hållit på och bantat en del i tonåren och ju mer man hållit på att ”trixa” med maten och bantat, desto svårare är det att tappa fett. Många har jättebra dieter och mår kanon hela vägen fram till tävling, men de allra flesta har det inte lika lätt. Jag var nybörjare i fitnessbranschen och min inställning var, trots min envishet, kanske inte helt sund redan från start. Jag ville bland annat tävla för att komma i form och jag var i början inte så insatt i branschen och hela livsstilen som man faktiskt måste anamma om man vill tävla mer än en gång.
Att tävla är inte bara svettiga tunga gympass, ”härliga” morgonpromenader och en grym form att stoltsera med på scen, det är även en utmaning psykiskt och har man redan en lite skev syn på sin kropp och kanske till och med lite ”problem” med maten, kan tiden efter en tävling vara enormt jobbig. Jag ber om ursäkt i förväg för ett långt inlägg 😉

Emerald cup 2008 med min idol Monica Brant och Lynda Thorensen

Jag valde att börja tävla för att jag ville utmana mig själv och se om jag hade vad som krävdes för att komma i toppform. Jag hade ingen aning om vad en tävlingsdiet innebar och jag hade egentligen inte tränat tillräckligt länge och hårt för att ha en bra grundfysik, men jag ville testa. Varför inte liksom? Vägen till tävling var jäkligt tuff! Jag hade inga vänner som tävlade så jag kunde inte prata om och få förståelse för hur jobbigt det i perioder var. Förklara hur ensam jag kände mig eftersom jag var tvungen att tacka nej till sociala grejer med vänner och familj eftersom jag var tvungen att ha med matlådor överallt och eftersom jag var konstant trött och energilös av all träning. Men det var ju mitt val och hade aldrig en tanke på att ge upp, jag är ganska envis när jag väl bestämmer mig för något. Att ligga lågt på energi och träna flera timmar per dag kan spela spratt i huvudet och jag kände mig deppig till och från eftersom jag var så slut hela tiden. Sexlusten och alla sådana känslor var som bortblåst och jag kände mig ofta ganska apatisk och låg. Visst fick man enormt mycket energi av alla positiva kommentarer om hur duktig man var, vilken disciplin man hade och hur snygg man började bli i kroppen, och alla fina kommentarer gjorde faktiskt att jag orkade kämpa vidare och jag KÄNDE mig duktig och disciplinerad. Jag kände mig grym när jag såg att formen blev bättre och bättre, när jag planerade och åt mina matlådor och höll mina rutiner. Det var jäkligt kul att ha ett mål att se fram emot, trots att det var svinjobbigt emellanåt. Ena dagen var man superglad och hade världens energi, medan nästa dag kunde vara helt grå och jag ifrågasatte vad jag egentligen höll på med. Var det verkligen värt det?

På grund av att jag gick på ett strikt kostschema blev allt som inte stod med på schemat förbjudet, något farligt och något som skulle göra mig tjock. Hungern satte sina spår och jag satt och googlade matbilder och skrev listor om vad jag skulle få äta efter tävlingen. Jag kände själv att det kanske inte var helt sunt, men jag gick ju ändå på en tävlingsdiet och jag förstod att det var bristen på mat som gjorde att jag inte tänkte som jag normalt brukar göra.
Efter 16 veckor stod jag på scen i mitt livs (dittills) bästa form och var fullkomligt upplyft av hela grejen. Jag glömde totalt bort hur jobbigt det hade varit under resans gång, alla konditionspass jag gråtit mig igenom för jag var så slut och alla tvivel på om jag skulle klara det var som bortblåsta. Jag älskade att stå på scen, jag älskade lukten av brunfärg, glittret, uppladdningen inför tävling, riskakor med jordnötssmör och energin jag hade. Jag kände mig så snygg!

Tournament of champions 2006

Direkt när jag klivit av scenen ville jag göra det igen! Jag gick ut och åt med några team-kamrater på kvällen efter tävlingen och jag njöt (antagligen lite för mycket) av alla godsaker. På kvällen fick jag lite dåligt samvete, men intalade mig själv att jag skulle få äta fritt i ett par dagar och sedan fortsätta äta nyttigt och träna hårt.
Men det fanns inget stopp på min hunger och mitt sug!! Jag åt allt jag kom över och varje dag intalade jag mig själv att det var sista gången jag åt något onyttigt. De där fria dagarna blev till ett par fria veckor, en månad och vikten kröp konstant uppåt. Jag förstod att jag inte kunde äta som jag gjorde precis innan tävling hela livet, men jag var vilsen i VAD jag kunde äta, HUR mycket och NÄR. Jag kompenserade med mer cardio, höll igen maten under dagen och frossade ofta på kvällarna.

Här började mina negativa tankar om mig själv komma. Varför kunde jag inte vara disciplinerad som jag var förut innan tävling? Jag kände mig misslyckad varje gång jag inte kunde hålla mig till schemat, jag kände mig tjock, ful, äcklig och vilsen.
Jag ville ju utvecklas och bygga muskler (vilket betyder mer mat och mindre cardio) men jag ville inte tappa den form som jag kämpat så hårt för. Jag försökte bli av med de kilon jag lagt på mig efter tävlingen genom att köra galna mängder cardio och i perioder hålla nere på maten, men det brast gång på gång när hungern och suget blev för stort. Jag ville ju vara ”normal” och vara social med mina vänner, men jag ville inte tappa formen. Alla positiva kommentarer slutade komma och folk undrade säkert hur jag kunde gå från kanonform till soffpotatis på bara ett par månader.

La Figure 2008

Självförtroendet var inte på topp kan jag säga. Och så höll det på tills jag bestämde mig för att göra en ny tävling, utan att ämnesomsättningen hunnit återhämta sig på grund av mitt jojo:ande och utan att jag hunnit lägga på mig så mycket muskler under min 8 månader korta offseason. Detta betyder i sin tur att man måste kämpa ännu hårdare nästa diet för att bli av med det fett man lagt på sig. Håller man på på det här sättet som jag gjorde: pressa kroppen hårt, inte ge kroppen tid att återhämta sig, hopp på en tävlingsdiet igen, massa cardio, för lite mat osv (likt jojobantning) kan man drabbas av det jag skrivit om tidigare, metabolic damage. Metabolic damage får man inte av att göra en tävling, utan det kommer av att man år efter år pressar och stressar kroppen med för lite mat, hetsätning, viktuppgång följt av ännu hårdare träning och för lite mat. Det leder till ett beteendemönster som är ohälsosamt och som i värsta fall kan leda till ätstörningar.

Jag önskar att jag vetat det jag vet om kroppen idag, om hur en diet påverkar psyket och hormoner. En tävlingsdiet är en enorm press på kroppen och många av de processer och hormonnivåer som reglerar hunger och mättnad rubbas. Speciellt påverkas hormonerna leptin och grelin av en hård diet. 

Dessa hormon reglerar både långsiktig hunger/mättnad och kortsiktig hunger/mättnad. Så länge kroppen inte har en normal fett% och så länge man inte tillåter sig att äta ordentligt för att återställa dessa hormonella värden kommer man att vara oerhört hungrig, långt mer är normalt. Detta är egentligen något positivt eftersom det är kroppens sätt att skydda oss mot svält, men efter en diet då man vill hålla sig i form är det inte optimalt. Ju mer du äter, desto hungrigare kommer du bli. Är man inte medveten om hur hormonerna funkar är det svårt att kunna hantera dessa signaler. Förutom det här sker en hel del andra processer i kroppen och det tar lång tid att återhämta sig, vilket betyder att det kan vara smart att ta ett bra tag ”off” från tävlandet innan man tävlar igen.

Nu skriver jag inte detta för att skrämma något från att tävla, men det är viktigt att man är medveten om de problem och tankar som kan uppstå. Om du ska tävla bör du göra det för att du har en passion för sporten, att du förstår att det handlar om att utvecklas och förbättra sina svagheter, inte att enbart komma i toppform. Det går att komma i form utan att tävla, om det är det som är viktigast för dig. Det är också viktigt att du älskar dig själv, oavsett hur du ser ut i kroppen. Om du tror att du kommer bli lyckligare att vara i tävlingsform så tror du fel och då är det nästan viktigare att du jobbar med dig själv istället för att jaga något som du antagligen bara kommer må sämre av.

Emerald cup 2007 med min vän Danyell

Jag kan verkligen rekommendera att man konsulterar eller anställer en coach som har erfarenhet av att tävla, eller coacha tävlande och som kan guida dig igenom de jobbiga perioderna. Kanske till och med ta hjälp av coachen även efter tävling, då man egentligen behöver det som mest. Det är också superviktigt att man omger sig med människor som stöttar och förstår, som fortsätter vara dina vänner och har tålamod med dig trots att du inte kan vara med på alla sociala grejer under dieten. Viktigast av allt är att inse att du inte är ensam, de flesta som någon gång tävlat har upplevt samma känslor och man lär sig med tiden att hantera dem. Det finns inga rätt eller fel och alla hanterar tävlingsdieter och perioderna efter tävling olika, men det gäller att vara medveten om vad som kan hända. Jag lärde mig mer och mer för varje tävling och jag var ganska duktig på att hantera känslorna efter mina 3 sista tävlingar. Det tog mig 2 år att komma tillbaka till ett ”normaltillstånd” efter min senaste tävling 2012 (som jag för övrigt inte borde ställt upp i då kroppen var kaos och inte svarade på kosten eller träningen som förväntat) och det har inte varit lätt. Jag kan verkligen rekommendera att göra en Reverse diet efter en tävling, dels för att man fortsätter följa en plan och dels för att man långsamt introducerar mat på ett hälsosamt och strukturera sätt. Nu kan jag faktiskt säga att aldrig upplevt en sådan balans och harmoni i mig själv. Jag är inte världens mest rippade, starkaste eller snabbaste, men jag trivs i mig själv oavsett vikt, fettprocent och form.

Bestämmer du dig för att tävla kommer det vara en fantastiskt rolig upplevelse och man växer verkligen som människa! Men fokusera även på att lägga upp en plan efter tävling, läs på om hur kroppen reagerar efter en diet och var medveten om att kroppen kanske inte kommer svara som vanligt på kost och träning efter en diet. Tänk på att det absolut inte är hälsosamt att ligga på en fett% som man har på tävling året om, man måste våga lägga på sig lite fett efter en tävling men det betyder inte att du är en sämre människa eller mindre värd! Att kräva att kroppen ska klara av att vara i toppform året runt är som att kräva av en OS-atlet att kunna springa världsrekord vid varje tävling. Atleter jobbar på samma sätt som de som tävlar i Fitnesstävlingar: de har en uppbyggnadsperiod och en formtoppningsperiod inför tävlingssäsongen, de kan inte prestera på topp 365 dagar per år!

Oavsett vad du bestämmer dig för, älska dig själv, ha kul och fokusera på att både du och din kropp ska må bra. För mig går i alla fall hälsan och balans före rutor på magen, även om jag tycker det är snyggt :) Med lite tålamod går det att uppnå en grym form även fast man inte tävlar! Jag har, trots många och långa dieter, lyckats lägga på mig ca 6 kg muskler sedan jag började tävla 2006 (det har alltså tagit 9 år!!!), vilket jag är nöjd med, även om jag hade kunnat utvecklats betydligt mer om jag bara skött perioderna mellan tävlingarna bättre. Men man lär sig mer och mer för varje år och det är detta jag älskar med den här branschen, man är aldrig fullärd och man utvecklas och växer både psykiskt och fysiskt hela tiden!

”Idag är det normalt att leva ohälsosamt”

Jag vet inte hur jag kunnat missa den här artikeln, men jag snubblade in på den idag och njöt av varje rad. Läs den!! Jacob Gudiol har satt ord på det jag och många av er säkert går och funderar på. För många av er som läser bloggen tänker redan på vad ni äter och ni tränar säkert mer än de flesta och ni har med all säkerhet fått höra ”ska du verkligen inte ha en kaka, du som tränar så mycket”, eller ”ska du äta sådan där konstig mat nu igen? Ta lite sås och var som folk!”.

De här raderna ur artikeln är klockrena:

”Vad är då min poäng med att ta upp all den här dystra statistiken om människors allt försämrade fysiska status både när det gäller mindre muskelmassa och mer fettmassa? Jo, min poäng är att det som är normalt idag är att leva ohälsosamt. Folk tränar dåligt, äter dåligt, sover dåligt/för lite, stressar för mycket och så vidare.
Så om du vill lyckas med din träning, oavsett sett om du främst har hälsomål, prestationsmål eller rent estetiska mål så måste du vara beredd på att du kommer att sticka ut. Du kommer inte att leva ett ”normalt liv” enligt de normer som finns idag. För om du lever ett normalt liv så kommer du följa normalbefolkningen och få mindre muskelmassa och mer fettmassa allt eftersom du blir äldre. Du kanske känner dig duktig om du äter lite mindre godis, snabbmat och kakor än dina vänner eller kanske tränar någon gång mer i veckan men det innebär inte att du äter tillräckligt bra eller tränar tillräckligt mycket……………
………Det finns idag människor som är väldigt extrema med sin träning och kost och det är onekligen en hel del människor som tagit allting för långt. De mår dåligt om de missar ett träningspass och vågar inte äta efterrätt då de är rädda att det ska förstöra ”allt”. Det är inte den här livsstilen jag vill uppmuntra till.
Men det jag vill ha sagt är att om du vill få resultat när det gäller din hälsa och prestation så får du nog ändå vara beredd på att din livsstil kommer att skilja sig en hel del från det som anses vara ”normalt” idag. Det räcker helt enkelt inte med att bara vara lite bättre än gemene man om du har ett ordentligt mål. Det innebär inte att du måste bli extrem. Men det innebär att du sannolikt måste bryta många negativa mönster och att du då och då behöver behöva stå ut med lite frågande blickar från dina arbetskamrater när du tackar nej till bullarna som de köpt med sig till jobbfikat.”
Jag vet inte hur många gånger senaste veckorna jag har fått mail från kunder som varit jätteledsna och förvirrade på grund av att de blivit ifrågasatta av sina familj eller av människor i sin bekantskapskrets. Detta för att de valt att tacka nej till fika eller prioriterat träning före något annat för att försöka förbättra sin hälsa och sitt välmående. Det är supertrist att det ska vara så här, men normen i dagens samhälle är tyvärr ohälsosamt med chips, godis, fika var och varannan dag, ingen eller lite träning och en hel del alkohol.
Vi som vill ta hand om våra kroppar på bästa sätt genom att större delen av tiden ge den näringsrik mat samt träna för att kroppen ska må bra, kommer nog få stå ut med att sticka ut och anses som extrema, i alla fall som samhället ser ut idag. Eftersom jag har haft en hälsosam livsstil under många år vet jag själv vad jag mår bra av och hur jag vill leva så jag känner mig väldigt självsäker när det gäller att tacka nej till godsaker. Men jag lider med många av de som valt att förändra och försöka förbättra sina vanor och som möts av motstånd från sin omgivning för att de avviker från normen. Jag vet att det är svårt, men försök stå upp för er själva och de beslut ni tagit. Vi har bara ett liv och vi måste alla göra det vi mår bra av, även om det betyder att man bryter mot normen!
Vi har diskuterat det här tidigare på bloggen, men hur gör ni om/när ni ifrågasätts på grund av er livsstil?

Motivation och grym salladsdressing

Även om den här bloggen till stor del handlar om mat och nyttiga recept så har jag skrivit en del om min syn på det här med balans till kost och träning och mina erfarenheter av att själv tävla och att coacha tävlande och klienter. För mig är det viktigt att vara ärlig och att dela med mig av alla delar av mitt liv, även när allt inte är glatt och positivt. Livet är ju faktiskt inte alltid en dans på rosor, vi har alla mer eller mindre svåra perioder som vi måste ta oss igenom. Livet är inte bara glada flexbilder på Instagram, ”all in” och grymma träningspass med vännerna. Ibland har man perioder som är tyngre,  men det betyder ju inte att man är en sämre människa, det betyder att man är mänsklig! Jag uppskattar faktiskt perioder som är jobbigare än andra eftersom jag anser att man lär sig och blir starkare av att klara sig ur svackor.

Jag har nämnt tidigare att jag inte tränat lika mycket som jag har gjort de senaste åren på grund av mitt nya jobb och förändrade arbetstider (mer jobb helt enkelt). I början blev jag bara mer sugen på att träna och kroppen bad om att få röra på sig, men de senaste månaderna har motivationen minskat och senaste veckorna har den varit helt obefintlig, även för annat som inte är träning (blogg, Instagram osv). Jag har tränat väldigt regelbundet och seriöst sedan 2006 och visst har jag haft motivationssvackor, men inte som den här och det har skrämt mig! Jag har rannsakat mig själv, funderat vad svackan beror på och har till slut kommit fram till att det har varit för mycket jobb senaste tiden och lite för lite ”egentid” och fokus på mig själv och det jag mår bra av. Jag har prioriterat jobb vilket lett till att jag inte tränat i närheten lika mycket som jag gjort tidigare. Träning för mig är inte bara något som gör att jag blir fysiskt starkare utan det påverkar hur jag tar mig an utmaningar på jobbet och även privat. Att gå till gymet och pressa mig själv till att klara något jag inte trodde jag skulle klara av stärker mig psykiskt och det speglar sig i hur jag hanterar utmaningar på jobbet och även på min självkänsla och tro på mig själv. Jag har inte känt mig lika motiverad till att blogga som jag vanligtvis är. Jag menar, hur ska jag kunna inspirera andra om jag inte är inspirerad till att träna själv?
Så, eftersom jag inte upplevt en sådan här svacka förut kände jag att jag var tvungen att göra något aktivt för att hitta tillbaka, något som jag inte behövt göra tidigare, motivationen har liksom alltid kommit tillbaka ändå.
Jag har tittat på gamla bilder från när jag tävlade, läst mail från klienter som kämpat och klarat att nå sina mål, jag har kollat på inspirationsvideos, läst bloggar som jag motiverats av och gått till gymet trots att motivationen inte funnits där. Hittills har det känts lite sådär men idag, helt oväntat, vände allt! Det började med att jag satt på tunnelbanan och klickade på den här inspirationsvideon som en team-medlem i Team Norton hade lagt upp på teamets Facebooksida (videon verkar enbart visas om du tittar från en dator):
Jag tycker vanligtvis att sådana här inspirationsvideos är ganska löjliga, men jag vet inte varför jag fick sådana känslor av den här just idag. Påverkad blev jag i alla fall.
På förmiddagen hade jag sedan ett möte med en enormt inspirerande tjej som har startat ett riktigt häftigt företag som kommer producera en spännande produkt som lanseras i vår (jag berättar mer om den senare). Vi satt och pratade i över 2,5 timme om framtiden, planer och våra passioner (hälsa, hälsosamma livsmedel och utveckling av företag). Efter mötet var jaga alldeles exalterad och ville inget annat än att gå till gymet och träna. Motivationen är helt plötsligt tillbaka och jag har av detta insett att det för mig är superviktigt att omge mig med människor som har ett driv och ser möjligheter i livet och jag har lärt mig att träning är så mycket mer för mig än att bara utvecklas fysiskt…..det påverkar min förmåga att utvecklas på jobbet och som person. Jg måste träna för att kunna utvecklas maximalt som människa.
Nu är motivationen äntligen tillbaka och jag har genast en massa idéer på blogginlägg och planer för hur bloggen och mitt företag ska utvecklas under 2015 (jag har en massa spännande nyheter som kommer under nästa år!).
Jag tror att det här med motivation är något som kommer och går och hur man hittar tillbaka är olika beroende på vart man befinner sig i livet. Vanligtvis har jag bara behövt gå till gymet och köra ett hårt pass så är motivationen tillbaka, men den här gången fick jag gräva djupare.
Jag är nyfiken, hur gör ni när motivationen svajar?
Nog om ämnet motivation och över till mat (den måste ju alltid finnas lite mat i inläggen, ha ha).
Jag har normalt sett inga problem med att äta sallader och mat utan sås, men ibland blir en sallad så mycket mer spännande med en god dressing. Den här piffade till räksalladen jag åt till middag och det här är en av mina favoritdressingar. Den passar till både kyckling, räkor och lax och den är superenkel att göra (videon verkar enbart visas om du tittar från en dator):
Jag kör sällan med exakta mått men på ett ungefär:
2 dl Lindahls naturell lättyoghurt
1 kruka ekologisk basilika
1 msk rödvinsvinäger
2-3 msk riven parmesan
1 vitlöksklyfta
salt & peppar
Mixa i en matberedare eller mixer i ca 1 minut. Häll över dina sallad.

Trevlig kväll på er, i helgen kommer fler julrecept :)

Tack!

I går plingade det till i mobilen och Martin Gustafsson, som driver Facebooksidan Fitnessmat (som för övrigt är en otroligt inspirerande sida med massa bra tips och motivation), skrev och grattade till finalplatsen. Jag visste inte att finalisterna hade utsetts, men jag blev alldeles pirrig i magen när jag såg mitt namn bland de 6 finalisterna till Guldhjärtat.

Tack till alla er som röstat och som läser bloggen! Det är en otrolig känsla att få förmedla mina tankar kring kost, hälsa och träning med er och att ni uppskattar det jag gör.
Även om jag inte skriver om träning i varje inlägg så hoppas jag att mina recept och min syn på begreppet hälsa kan påverka till ett hälsosammare liv och ett sund(are) förhållningssätt till kost och träning. Kosten har ju trots allt väldigt stor påverkan på träningsresultaten. Och något som är otroligt viktigt är att man tycker om det man äter, annars går det inte att hålla dieten (diet betyder ju kosthållning)! För nästan exakt 2 år sedan (den 13:e november 2012) skrev jag just om detta, att det är viktigt att man tycker om det man äter och raderna löd såhär:

”Även om det jag äter ofta inte tar mer än 20 minuter att laga, så blir det en massa fix hit och dit med upplägg, kryddning, tillbehör (och fotning om det är till bloggen) och så vidare. Anledningen till detta är att jag anser att om man inte tycker om maten man äter, utan att man äter den för att man tror att det är bra eller för att man måste, då är inte det något man kan hålla i längden. Och det är ju detta vi bör sträva efter: att äta god, nyttig och näringsrik mat som man mår bra av och som man vill äta resten av livet och ha som livsstil!

Att börja med en ”bara-äta-gurka-i-2-veckor-och gå-ner-3-kg-diet” är ju inte hållbart i längden! Vem vill bara äta gurka resten av sitt liv?? Så fort man börjar äta det man åt innan (för du kommer garanterat ha en massa cravings under och efter dieten i och med att du går på svält-diet) så kommer du gå upp de kilona du tappade och kanske till och med mer därtill eftersom du svält din kropp, tappat muskelmassa och därmed sänkt din ämnesomsättning. Låter inte så smart va? Nej, njut av maten du äter men välj det som ger kroppen byggstenar för att må bra, bli stark, pigg och snygg :-)”


Jag har samma inställning idag, 2 år senare. För mig är det inte en uppoffring att äta som jag gör. Jag äter pannkakor, muggkakor, våfflor, proteinmuffins, nyttiga efterrätter, smakrika luncher och middagar och jag njuter av varje måltid. Jag ger min kropp mycket näring och väljer i stort sett alltid ett nyttigare alternativ eftersom jag tycker det är godare, men är jag sugen på godis, glass eller pizza så äter jag det….i rimliga mängder! Detta är en livsstil som funkar för mig och som jag utan problem kan fortsätta med hela livet. Jag menar, hur kan man inte tycka att det här är gott?

Svenska äpplen stekta i kokosolja och kanel, vaniljkvarg (lättkvarg, vaniljpulver och stevia) och hackade mandlar
Fullkornstortilla med tacokyckling (kycklingfärs med hemgjord tacokrydda), grönsaker, salsa, guacamole och lättkvarg
Salma lax med sesamfrön, wokade grönsaker smaksatta med ingefära, vitlök, soja, och chili
Mitt pumpa och kokosproteinbröd med mager ost och kalkon. Recept HÄR.

Jag hoppas verkligen att det jag vill förmedla via bloggen; att nyttig mat är underbart gott och att det går att vara stark och i bra form utan svältdieter, lyser igenom och jag hoppas det räcker hela vägen till ett Guldhjärta :)

Veckans fråga: Det här med vad som är sunt….

Jag får en hel del frågor om kost, träning och hälsa via mail, på Instagram och på bloggen. Jag försöker svara alla så snabbt jag kan, men ibland hinner jag inte svara så snabbt som jag skulle önska. Många frågor är om liknande saker och jag tänkte därför att det kunde vara en kul idé med ett inslag på bloggen som vi kan kalla ”Veckans fråga”. På det här sättet kan jag svara på de vanligaste frågorna och alla kan läsa svaren, inte bara de som frågar.

Så maila mig på info@tasty-health.se och märk rubriken med ”Veckans fråga”. Jag väljer ut de frågor som är vanligast och de jag vill belysa och svarar på en fråga varje lördag. Nu vill jag påpeka att jag absolut inte kan eller vet allt! Jag har samlat på mig en hel del kunskap genom mina utbildningar, genom att ha jobbat med flera hundratals klienter genom åren och genom att läsa artiklar och forskning. Men jag är långt ifrån en expert (hur man nu definierar en expert). Jag svarar så gott jag kan utifrån min kunskap….
Jag tänkte börja med att svara på en fråga som jag fick som en kommentar på mitt inlägg ”Är det värt det?” (som för övrigt är det mest lästa inlägget på bloggen) och som jag inte hunnit svara på än:

FRÅGA: En sak jag funderat över är hur du ser på om det är sunt att räkna kalorier, ”macros” osv? Att hela tiden hålla koll på hur mycket man ”ska”/”får” äta som du utger dig för att göra? (vad vet jag om vad du faktiskt gör, bloggen och instagram är ju bara ett fönster in i ditt liv) och att du skriver ibland att du äter si och så för att du skall ut och äta på kvällen och vill kunna äta eller så? Tycker du att det är hundra procent sunt eller anser du att du är lite ”skadad” efter ditt tävlande? Mer absolut inte att hoppa på dig eller säga att ”jag vet att du gör så” för det gör jag verkligen inte. Det är endast den uppfattning jag fått och jag har funderat lite över dina åsikter och skulle tycka att det var roligt att höra! Många kramar

SVAR: Det här med vad som är sunt beror helt på vem du frågar. Jag är säkert lite ”arbetsskadad” eftersom jag vet exakt vad de flesta livsmedlen innehåller och när jag ser på mat tänker jag fett, protein och kolhydrater. Det är inget jag tänker på utan det sker automatiskt. Detta gör att jag sällan behöver räkna, väga eller mäta det jag äter utan jag har ganska bra koll på hur mycket jag stoppar i mig ändå. Beroende på vad jag har för mål så justerar jag kosten genom att äta mer eller mindre och jag tycker att det är sunt att ha någorlunda koll på hur mycket och vad man stoppar i sig om man vill påverka sina resultat, oavsett om det har med träningsresultat eller viktuppgång/nedgång att göra. Jag vet ungefär hur mycket jag ska äta på en dag och om jag ska bort och äta middag på kvällen så justerar jag kosten så att jag äter lite mindre under dagen så att totalen under dagen blir ungefär densamma ändå. 

När jag följde kostscheman för några år sedan då jag tävlade, var mitt förhållande till mat allt annat än sunt. Jag var enormt fixerad vid mat och på det jag ”fick” och ”inte fick” äta. Det som inte stod på kostschemat var ”förbjudet” och om jag åt något som inte stod på schemat kände jag mig misslyckad och det ledde ofta till hetsätning följt av ännu fler restriktioner och mer träning för att kompensera mitt beteende. Detta anser jag vara allt annat än sunt!
Genom att räkna macros mår jag bättre än någonsin, jag har hittat en balans där jag känner att jag kan äta vad jag vill men inom rimliga mängder och jag är lycklig. Om det är sunt? Ja, för mig är det det. Är det sunt i någon annans ögon? Jag vet inte och jag bryr mig faktiskt inte. Jag gör det jag mår bra av och som gör mig lycklig, och just nu mår jag fantastiskt bra av att räkna macros.
Jag har introducerat många av mina kunder till macros istället för kostscheman och många av dem har fått ett mycket sundare förhållande till mat genom att förstå att ingen mat är förbjudet, det är mängderna man bör hålla koll på. Vissa mår bra av att väga exakt allt och ha full kontroll på maten, medan andra uppskattar och höftar lite hit och dit, alla har sitt eget sätt.

Alla är olika och alla måste hitta sitt sätt! Det finns inga rätt och fel och vad som är sunt för mig kanske inte är sunt för någon annan. Vi måste acceptera att alla mår bra av olika saker och stötta varandra. För vi alla vill ju trots allt må bra, eller hur?



Kokos chiapudding och SM-helgen


Riktigt ruggigt väder i morse så det kändes inte mer än rätt att äta frukost till tända ljus. De flesta har väl märkt av chia-trenden som dragit över Sverige senaste tiden, men jag måste erkänna att jag inte varit ett fan av chiapudding hittills. Chiafrön är jättebra men jag klarar inte riktigt av den där slemmiga konsistensen av puddingen. Jag har experimenterat med ett par recept som istället blivit riktigt krämiga och dagens frukost är ett av dem. Jag fick tips av en följare på Instagram att blanda ner kvarg i chiapuddingen så det gjorde jag i morse. Det blev så gott!!

Krämig kokos chiapudding
1 portion

2 msk chiafrön
1,25 dl lätt kokosmjölk
1 msk riven kokos
1 msk stevia sötströ
1/2 tsk vaniljextrakt
150 g lättkvarg

1. Blanda ihop alla ingredienser utom kvargen i en skål. Låt stå (helst övertäckt) i kylen i minst 2 timmar, gärna över natten.
2. På morgonen, blanda i kvarg och smaka av. Häll över i en fin skål och toppa med bär och kokosflarn.
Näringsvärde per portion*: 245 kcal, 12 g kolhydrater, 17 g protein, 15 g fett

*Eftersom chiafrön, precis som psylliumfrön och linfrön, bildar en geléliknande hinna runt fröna vid kontakt med vätska, samt att det har ett väldigt hårt skal, går de mesta av fröna igenom kroppen utan att någon näring tas upp. Jag har därför inte räknat med kalorierna för chiafröna.
EDIT: Vid vidare efterforskning kring chiafrön finns det de som säger att näringen inte tas upp och andra säger att den gör det. Det mesta jag läst pekar på att chiafrön kan brytas ner, till skillnad från hela linfrön, vilket då gör att vi kan tillgodogöra oss näringen. Däremot bör man inte räkna chiafrön som en proteinkälla då de innehåller mer fett och kolhydrater än protein.
Näringsvärdet på detta recept blir då: 343 kcal, 21 g kolhydrater, 20 g protein, 21 g fett

Då var SM-helgen i Västerås över och jag är hemma med en massa ny energi och inspiration, vilka fantastiska atleter som ställde upp i år! Förutom fysiktävlingarna gick även tävlingen Reps Power (max antal reps på tid i övningarna chins, dips, knäböj, bänkpress och bicepscurls) och jag blev sjukt taggad att bli starkare och uthålligare! Marie Ewers från vårt team gick vidare till final i ett riktigt vasst startfält och hamnade tillslut på en 6:e plats. En riktigt grym prestation och jag vet hur mycket hon kämpat inför tävlingen. Här kommer lite bilder….

Bild 1: Marie i mitten. Bild 2: Marie till vänster. Bild 3: Marie till höger
Den efterlängtade hotellfrukosten. Men jag blev lite besviken, inte alls så bra som jag hoppats på.
Väntan backstage
Vidare till final!

Top 6 i Sverige just nu
På kvällen gick vi ut och åt middag och sedan blev det ryggläge på hotellet framför tv’n med en påse Novo Proteinbites. Har ni testat dem? Finns i 3 smaker och en påse innehåller 20 g protein! Min favorit är Sour cream & onion och de funkar absolut om man vill ha något salt att tugga på. Jag längtar däremot tills Quest Chipsen börjar säljas i Sverige, ska bli så kul att testa!

På söndagen gick vi runt och tittade lite på Expot och jag provade för första gången Freddy WR.UP. Jag har länge velat köpa ett par men har aldrig haft tillfälle att prova men nu är jag fast! Jäklar vad bra de sitter! Jag köpte både träningstights och jeans.

Det var en riktigt rolig helg och nu ser jag fram emot Fitnessfestivalen i slutet av november! De i teamet som ska tävla kämpar på med sina dieter och jag vet hur tufft det är så här mot slutet. Mycket tankar på tävlingen, formnojor, tvivel, funderingar på hur det blir efter dieten men självklart även glädje och förväntning allt eftersom formen blir bättre.

Precis som jag tog upp i inlägget ”Är det värt det?”, är en tävlingsdiet inte en hållbar livsstil. Man måste ligga på ett extremt lågt energiintag och det är väldigt mycket träning som ligger bakom dessa vältränade kroppar. Det är inte rimligt (eller roligt) att leva på enbart torsk och broccoli resten av livet och efter en diet är det en del jobb med att hitta tillbaka till en balans mellan kost och träning. Det är lätt att fastna i ”dietträsket” där man inte klarar av att äta något annat än det man har på schemat utan att få ångest eller att det leder till hetsätning så det är viktigt att sätta upp mål som man kan fokusera på även efter tävling, och ett av dem kan vara att hitta en bra balans. För många är det inga problem, men för en del så krävs det mycket jobb med att hitta tillbaka. För mig som gjorde flera tävlingar under en ganska kort tid tog det väldigt lång tid att hitta en bra balans, men det är otroligt skönt när man väl hittar en sund och hållbar (för mig) livsstil :) Att tävla är fantastiskt roligt och jag ångrar inte en sekund av mina satsningar, men det är viktigt att vara medveten att både kropp och psyke påverkas av en diet, det kan nog de flesta som tävlat hålla med om.

Nog om prat om tävling, nu ska jag fortsätta fila på lite nya recept till appen. Vi kommer lägga till nya recept regelbundet och även nya funktioner. Det var riktigt kul att kolla på topplistan över mat & dryck-appar i Sverige idag!

Keep it simple

Hur många kalorier ska jag äta? När ska jag äta? Hur ska jag träna? Hur många reps och set? Intervaller eller lågintensiv cardio? Kan jag äta det här? Är det för mycket salt i den här? Är det här nyttigt? Kan jag äta banan på kvällen? Havregryn eller havrekli? Casein eller vassle till kvällsmålet?

Intressanta och väldigt relevanta funderingar, men ibland undrar jag om det inte är stressen över vad man borde göra och inte göra som gör att många misslyckas med att få de resultat de vill ha!? Det är lätt att komplicera saker och analysera för mycket istället för att faktiskt GÖRA och många har en konstant rädsla för att misslyckas eller för att göra något fel. Men vet ni? Man måste prova! Det är när man gör fel och misslyckas som man lär sig något. Om man aldrig vågade testa något nytt så skulle man ju aldrig utvecklas, eller hur?
Jag förstår att det här med hälsa, vikt och träning kan vara förvirrande eftersom alla säger olika, alla menar att deras sätt är det bästa och det är så mycket tips och råd i tidningar och på tv att hälften vore nog.

Jag pratade med en vän för ett tag sedan och vi kom in på kost och träning. Han ville gå ner i vikt och berättade att han joggade ett par gånger i veckan om tiden fanns mellan barn och jobb, och jag märkte snabbt att kosten var långt ifrån perfekt för det höga mål han hade satt upp. Men istället för att först lägga fokus på de grundläggande sakerna, dvs börja träna regelbundet och göra det längre än bara ett par veckor i sträck, och ändra matvanorna så att större delen (80-85%) av kosten är näringsrik och hälsosam och resten lite ”lyx”, så började han snöa in på smådetaljer som i det stora hela egentligen har marginell betydelse. Han hade någonstans läst att kall potatis innehöll mindre kolhydrater än varm potatis (det stämmer i och för sig eftersom kall potatis innehåller resistent stärkelse, som vi inte kan bryta ner) och menade att han skulle börja äta kall potatis för att gå ner i vikt.

Det här är ett typexempel på att komplicera saker för mycket. Det han borde fokusera på till en början är hitta hållbara rutiner, sluta dricka öl och äta skräpmat på helgerna (det är tydligen standard för honom på helgerna) och träna regelbundet under en längre tid (inte bara några veckor) istället för att börja gå in på något så avancerat som resistent stärkelse eller att fundera på om morötter är onyttigt för att de innehåller mer kolhydrater än många andra grönsaker. Det är ju knappast varm potatis eller morötter som gjort att han gått upp i vikt…..

Att lägga energi på småsaker tar energi från de stora, grundläggande sakerna som är absolut viktigast. Det gäller att fokusera på de saker som kommer ha störst påverkan på ditt resultat, dvs träna regelbundet, sova, reducera stress, fokusera på mat från grunden och ät någon form av protein till varje måltid. Allt annat är småsaker som inte kommer ha lika stor påverkan i slutändan.

Att fundera på om du ska gå och träna eller inte är en stor sak.
Att stå och fundera om du ska köpa BCAA eller EAA är en småsak.

Att äta något proteinrikt minst 4 ggr per dag är en stor sak.
Att äta 30 minuter eller 45 minuter innan träningspasset är en småsak.

Hänger ni med på hur jag menar? Att lägga ner en massa tid på att fundera ut hur, när och varför tar tid från att faktiskt göra det. Självklart behöver man vara mer noggrann än så om målet är att stå på en finess-scen eller att prestera i en sport, men i det stora hela så är det de stora sakerna som har störst betydelse. Att göra de stora sakerna regelbundet under en längre tid kommer att ge resultat, det gäller bara att fortsätta och ha tålamod. Det tar tid att bygga muskler och det tar tid att jobba fram hållbara rutiner som funkar i vardagen, men så länge man fortsätter så kommer resultaten.

Keep it simple, det kommer man långt med :)

bild från marisaskitchentalk.wordpress.com

Om du känner dig förvirrad över vad du ska göra, välj ut 2-3 saker som du tror är viktigast (stora saker) och som du känner att du kan klara av. Fokusera på dem först tills du har hittat en bra rutin och gör dem regelbundet, sedan kan du börja lägga till annat.

Är det värt det?

Eftersom jag coachar atleter som tävlar inom fitness så försöker jag hänga med lite på Instagram och Facebook bland de som tävlar regelbundet. Kollar på bilder, läser deras tankar om träning och kost och även om alla är unika och svarar olika på olika kost- och träningsupplägg så är ofta tankarna kring förhållningssätt till kost och träning liknande hos många.

Jag läste två inlägg på Instagram igår och blev så glad över sundheten i dessa tankar…
Båda tjejerna tävlar, men har insikt i att rutor på magen inte avgör deras värde, att livet är mer än bara rutor på magen och att det faktiskt inte är värt att leva så i längden. Visst kan rutor vara kul att få fram någon gång, testa sina gränser och ha ett mål med sin träning, men det är inte en del av en välbalanserad livsstil som jag tror att de flesta trots allt vill ha. Man vill kunna gå ut och äta med vänner, ha energi och ha kul på gymet, kunna ta en glass när man är sugen, må bra och kunna äta utan dåligt samvete. 
De flesta vet att en tävlingssatsning är extrem och att kosten och träningen man måste hålla för att komma i en sådan form inte är något som är hållbart i längden. Ändå skrollar man genom alla bilder på Instagram och blir avundsjuk på alla rutor och deffade kroppar, även jag. Jag tycker trots allt att det är snyggt med rutor på magen, och jag är medveten om vad som krävs för att uppnå det resultatet…men för mig är det inte värt det och jag vill inte göra sådana uppoffringar.
Det som är skillnaden på mig och många som tittar på de här bilderna, är att jag vet hur extremt mycket jobb som krävs för att nå en sådan låg fett%, och jag vet att det varken är hälsosamt eller möjligt för de flesta att ha rutor på magen året runt. Självklart finns det vissa individer som har genetiskt bra förutsättningar och kan hålla en bra form året runt, men för de allra flesta krävs det extremt mycket jobb och uppoffring för att få magrutor, framförallt som tjej. Och de flesta klarar inte av att leva så och göra dessa uppoffringar, men ändå suktar man och vill ha de där 6-packet. Det blir en krock mellan hur man vill leva och hur man vill se ut och detta kan bli väldigt frustrerade.
De bilder som visas upp i tidningar och reklamkampanjer är ofta missledande då tjejerna och killarna dietat hårt inför dessa fotograferingar. De ser sällan ut så året runt….
Det är mer troligt att ovanstående tjej (den nedre bilden) ser ut som på före-bilden året runt, men det man uppmärksammar och det man jämför sig med är efter-bilden. Tjejen ovan har med all sannolikhet gjort en tuff diet under en kortare period för att se ut som hon gör på den andra bilden och den strikta kosten och träningen är inget man kan hålla år ut och år in. Det är dessutom inte hälsosamt för kvinnor att ligga så lågt i fett% året runt!
Det går att vara vältränad (hur man nu definierar vältränad?) och i bra form året runt med hjälp av bra kost, hård träning och utan extrema restriktioner, men att ha rutor på magen året runt är inte realistiskt för de flesta.
Vi kan se till andra för inspiration, men vi kan aldrig jämföra oss med andras framsteg! Du är du, dina framsteg är lika bra som någon annans framsteg, oavsett var du har börjat och vad ditt mål är. Vad glad åt det du åstadkommer! Det kan tyckas orättvist att andra har det lättare eller har bättre förutsättningar, men det är inget vi kan göra något åt. Det enda du kan göra är att jobba så hårt du kan för att nå dina mål och för att förbättra dig utifrån DINA förutsättningar. Vi alla har olika genetik, annorlunda muskelfästen, olika mycket muskelmassa och olika förutsättningar i livet som påverkar (familj, barn, jobb osv). Jag skulle personligen aldrig kunna få magrutor som en av mina förebilder Ava Cowan. Jag har genetiskt mycket plattare magmuskler och en helt annan form på dem så de kommer aldrig kunna se ut som hennes….
Hur hård jag än blir kommer jag aldrig ha magmuskler som Ava Cowans

Jag kan se henne som en inspiration för det hårda arbete hon lägger ner, men jag måste utgå från mina förutsättningar och göra det jag kan för att förbättra mig själv och nå mina mål :)

Mot nya utmaningar i livet…..

Det är dags för mig att dra vidare…..att göra något annat, utvecklas och anta nya utmaningar….

Jag pratar självklart inte om att jag ska sluta blogga (om jag inte märker att ingen vill fortsätta läsa bloggen det vill säga) utan om mitt jobb.

Jag har i över 10 år jobbat som personlig tränare, första 3 åren i USA och senaste 7 åren på världens bästa gym Master Training, som några av er kanske känner igen som gymet som Prins Daniel äger (eller ägde kanske jag ska säga). Det har varit 7 helt fantastiska år! Jag har lärt mig otroligt mycket, utvecklats som människa, skapat nya kontakter, gått nya utbildningar och har varje dag gått till jobbet med ett leende på läpparna över att få jobba med underbara kollegor, roliga kunder och med ett jobb jag verkligen trivs med.
Sedan jag startade den här bloggen för över 2 år sedan har mitt intresse för kost och hälsa vuxit och för att kunna jobba mer med kostbiten utbildade jag mig till diplomerad kostrådgivare och för exakt ett år sedan startade jag och David företag www.iformonline.se, där vi coachar kunder från hela världen med kost och träning online. Mer och mer tid har gått till vårt eget företag och jag har även senaste tiden känt att jag har ett behov av att utvecklas vidare och att få nya utmaningar.
För ett par månader sedan blev jag kontaktad av en kund till mig som berättade att hon ska starta en juicebar med kallpressade juicer och hon frågade om jag var intresserad av att driva butiken. Jag hade inte en tanke på att byta jobb egentligen, min plan var att utveckla mitt och Davids företag vidare, men när jag fick frågan satte det igång en massa tankar i huvudet.
Vi åkte till LA i maj för att kolla runt på olika juicebarers koncept och när jag var där kände jag att det här är det jag vill göra framöver, så jag tackade ja till jobbet!!
Det blev en massa provsmakande av juicer i LA

…och lite semester också :)
I september kommer jag alltså jobba med att driva en juicebar som kommer ligga på Nybrogatan i Stockholm. Vi kommer sälja kallpressade juicer (ett speciellt sätt att pressa juice som gör att man behåller ca 30% mer näring samt att juicerna håller längre), smoothies, nyttiga snacks som grönkålschips och chiapuddingar, kallpressat kaffe, sallader och wraps inspirerade av raw food. Allt kommer vara gluten- och laktosfritt! Det ska bli så spännande!
Jag och David kommer fortsätta jobba med iformonline.se, som vi kommer att utveckla under kommande året, och som coacher för Team Proteinbutikens utvecklingsteam. Men på dagtid är det alltså att driva juicebaren som kommer vara min huvudsyssla.
På fredag åker jag till New York och kommer vara där i två veckor, dels på semester, dels för att söka inspiration och idéer till juicebaren. När jag kommer hem börjar jag på nya jobbet och jag hoppas att ni kommer och tittar förbi när vi väl öppnar!!
Men först ska ni så klart få ”följa med” till New York och jag kommer tipsa om bra matställen, gym och ställen att besöka :)