Klients berättelse om bantning och omvänd diet

En av anledningen till att jag bloggar är att inspirera till ett hälsosammare liv, att få folk att förstå att man kan äta gott även fast man vill vara nyttig samt att dela mina erfarenheter och genom det kanske kunna hjälpa någon. Det är alltid lättare om man känner att man inte är ensam och att man kan få tips om vad andra gjort för att förbättra sin situation samt inse att ”om hon/han kan, så kan jag”.

Jag har tidigare berättat om mina erfarenheter av metabolic damage (fler inlägg om det här och här) och hur jag jobbar med att stabilisera kroppen och förbättra ämnesomsättningen genom en reverse diet. Jag vet att många av er har liknande upplevelser, jag får så gott som dagligen mail från tjejer och killar som berättar om sina erfarenheter med svårigheter att gå ner i vikt pga många bantningsförsök eller dieter och där kroppen till slut inte svarar som förväntat. Väldigt frustrerande så klart. Ett av de vanligaste misstagen många gör är att man tror att man hela tiden måste äta mindre och träna mer då kroppen inte svarar på upplägget. Till en viss del stämmer det, men blir det för lite mat och för mycket träning kan det leda till att kroppen bara blir stressad och svarar genom att bli vätskefylld, att man skadar sig, att man blir övertränad och tappar motivationen eller att man påverkar ämnesomsättningen negativt. Mer är inte alltid bättre!

Min kund Lotta upplevde precis detta. Hon hade i flera omgångar bantat, minskat maten och ökat träningen, utan att något hände. När vi började jobba ihop för snart 10 månader sedan var det solklart att vi behövde göra något annorlunda. Lotta har nu kört en reverse diet under större delen av tiden och resultatet är fantastiskt!

Jag låter Lotta berätta sin historia och hoppas att den kan inspirera er som är eller varit i samma situation! Hennes inlägg på sin blogg hittar ni HÄR.

Gör det för DIN skull

Något som gör mig riktigt riktigt arg är att så många misslyckas med att nå sina mål på grund av negativ påverkan från människor i sin omgivning. Jag vet inte hur många av mina kunder som någon gång mailat mig när de tappat hopp och motivation för att någon eller några i deras närhet har sagt något negativt om deras nya livsstil.
Ni vet, de där personerna som får dig att känna dig konstig och extrem för att du prioriterar och avsätter tid till att träna, som ger dig dåligt samvete för att du väljer att äta något hälsosamt till lunch, som säger att du är tråkig för att du inte dricker alkohol, som frågar när du ska börja äta normalt trots att du gör något som du mår bra av och som tar dig närmare ditt mål.

Vi lever i ett samhälle där mycket av det sociala involverar mat. Det är födelsedagsfikor, fredagsmys, rosévin på uteservering, middagar osv. Så länge man äter precis som alla andra är det inga problem, men om man tackar nej eller äter något som ”sticker ut” så är man helt plötsligt konstig och onormal. Jag har tagit upp det här förut på bloggen och många av er kom med jättebra tips på hur ni hanterar sådana här situationer, men sådana här situationer dyker alltid upp igen och igen.

För mig är det helt oförståeligt varför man påpekar och kommenterar negativt när någon gör något annorlunda. Jag kan förstå om man frågar för att man är nyfiken och vill lära sig mer, eller om man är orolig för någons hälsa, men att säga något negativt trots att man ser att personen gör något för att förändra sitt liv till det bättre och som han/hon verkligen mår bra av…varför? Jag skulle aldrig i mitt liv påpeka vad någon äter, om jag inte visste att det jag sade skulle göra någon glad eller påverka dem positivt. Min erfarenhet säger att det handlar om rädsla för nya saker, om okunskap och grupptryck. Ingen vill känna sig bortkommen eller misslyckas med något och ingen vill känna sig ensam, vilket gör att det är lättare att truga på någon att äta eller dricka något så man inte behöver göra det ensam. Det säger mer om dem och deras självförtroende än något annat. När det handlar om kunskap så kan jag förstå att alla inte är insatta i hur maten vi äter faktiskt påverkar oss, men det betyder inte att det är fritt fram att slänga ur sig negativa saker bara för att någon gör något som är nytt och främmande.

Tyvärr är det mer onormalt än normalt att inte dricka alkohol i dagens samhälle. Det är konstigt att inte ha en massa kakor och tårtor till barnkalasen, det är konstigt om man inte äter godis varje helg och det är verkligen trist! Alla måste ju få göra det man själv mår bra av, utan att bli påhoppad och överöst av negativa kommentarer. Jag säger inte att jag aldrig äter glass, tårta eller godis, det gör jag, men jag vill själv välja när jag ska äta det. Jag äter när jag är sugen, inte för att någon trugar eller bara för att det finns där. Skulle jag tackat ja till alla bullar och kakor som erbjudits mig varje dag skulle jag vara stor som ett hus nu.

bild från maxgustafson.se

Det enda jag kan säga är att du måste göra det du gör för DIN skull. Om du påverkas av vad andra säger och på grund av det avviker från din plan, gör du det för att göra DEM glada, inte för DIN skull. Man måste vara självisk och stå upp för det man tror på och det man vill! Skit i vad andra tycker, gör din grej!
Omge dig mig personer som lyfter upp dig, som stöttar dig och som vill ditt bästa. En riktig vän finns där i vått och torrt! Alla andra kan fortsätta leva sina liv med unnande av både det ena och det andra. Jag har mål som jag själv kommer må bra av att uppnå och som ger mitt liv mening. Jag skiter i om andra tycker jag är konstig som äter blomkål till frukost eller äter kakor gjorda på bönor eller proteinpulver. JAG mår bra av det och det är det viktigaste.

Hur hanterar ni sådant här? Får ni negativa kommentarer om er livsstil?

Allt eller inget

Midsommarhelgen är över och hur många svenskar är det inte som ätit lite för mycket av det goda nu under midsommar? Man har planer på att bara äta av det nyttiga men efter att ha smakat på den där hembakta blåbärspajen, eller hembakta brödet så är det kört, lika bra att fortsätta äta i och med att man ändå förstört dagen. På måndag börjas det om och man ska BARA äta nyttigt och träna varje dag. All in! Inga ursäkter! osv….
Någon som känner igen sig? Det tror och vet jag att många gör eftersom många engagerar sig och kommenterar de inlägg jag gjort som handlar om den mentala biten av hälsa. Den som är viktigast av allt för att man ska må bra. För det är trots allt det där ”allt eller inget-tänket” som gör att många aldrig når sina mål. Om jag ska vara ärlig så är det ett av de största problemen många som kontaktar mig har. Man sätter upp ett orimligt mål, tar bort allt onyttigt, drar ner på kalorierna, börjar träna 7 dagar i veckan och tänker ”nu jävlar ska jag satsa hårt”. Tyvärr så håller det sällan, man har satt upp ett för orimlig mål, inte gett sig själv tillräckligt med tid (vi vill ju alla ha resultat så snabbt som möjligt, eller hur?!) och har satt upp en allt för restriktiv kost som inte är hållbar.

Jag var likadan för några år sedan. Jag var allt eller inget, nyttig eller onyttig, det fanns liksom inget mellanting. Antingen åt jag strikt som bara den, bara ”ren mat” och inget av den där förbjudna maten var tillåtet. Skulle jag däremot råka ta en liten tugga av något som inte stod på schemat så ledde det till att något slog om i huvudet och jag kunde inte sluta äta. Det är farligt att sätta förbud, det leder oftast till att man vill ha det. Det är faktiskt bevisat, vi människor funkar så. Tänk inte på en rosa elefant….vad tänker ni på nu? Ni förstår vad jag menar. Genom att sätta förbud och försöka hålla sig till ett ”perfekt” sätt att äta, är att sätta krokben för sig själv. Att äta perfekt måndag till fredag eftermiddag för att sedan unna sig och nästan hetsäta hela helgen för att börja om på måndag med att äta ännu striktare och mer perfekt, är ohållbart om man vill ha resultat. Det gör att man blir låst till att man måste äta perfekt, annars kan man lika gärna skita i det. Antingen är man perfekt, eller så släpper man helt på tyglarna och äter okontrollerat och utan att tänka.

Många av oss gör såhär, visst gör vi?!
Jag tror mycket hänger på att vi tror att vi måste göra allt perfekt för att få de resultat vi vill ha. Men det går inte att göra allt perfekt, varje vecka kommer inte kunna bli perfekt när det gäller kost och träning och det svåra är att lära sig hantera de veckor som inte blir som man tänkt sig.

Det här ordet lagom är lite tråkigt, men det är faktiskt det som är nyckeln om man vill hitta ett hållbart förhållande till mat. Att äta 90% bra 7 dagar per vecka kommer ALLTID vara bättre än att äta 100% bra i 4-5 dagar och överäta 2 dagar per vecka, och jag lovar, det går att få resultat även om man inte äter 100% perfekt varje dag.

Det krävs övning att lära sig att hitta balans, och bland det viktigaste är att inte sätta förbud. All mat är tillåtet i rimliga mängder och det är viktigt att komma ihåg att maten faktiskt finns kvar. Man måste inte äta allt på en gång bara ”för att”. Ta en bit och är det så att du vill ha mer i morgon så finns maten kvar då också. Öva på att ta en liten bit utan att det leder till att du fortsätter äta.  Att äta lagom och ha kontroll. DET är en hälsosam livsstil enligt mig :)

Om man nu råkat äta på tok för mycket av det goda och har dåligt samvete för det, så är det viktigaste att ta nya tag, fokusera på nästa måltid och det du kan göra NU. Gjort är gjort och inget är förstört om du råkat äta för mycket en eller till och med ett par måltider. Precis som att du inte kan förvänta dig att få din drömkropp genom att äta bra och träna en dag eller i en vecka, så kommer inget bli förstört om du äter för mycket under en dag. Det som förstör är om du tänker att din nästa måltid inte spelar någon roll och fortsätter i ett negativt mönster. Fokusera på att äta hälsosamt nästa måltid, rör på dig och ge aldrig upp!

Fredagstankar……

Regn och rusk och jag är lite hängig så det finns inte så mycket mer att göra än att baka (har två superrecept att bjuda på så småningom) och att fundera på livet :) Jag fick en jättefin kommentar för någon vecka sedan som gjorde mig både glad och ledsen på samma gång och jag har funderat lite på den senaste dagarna.

Kommentaren löd:
Hur länge tänkte du köra på din minidiet förresten? Hoppas att det kommer en uppdatering snart på hur din kropp svarat på den. Gör själv en sorts reverse diet och håller på att höja mina kalorier just nu. Hittills har kroppen svarat bra och accepterat det högre kaloriintaget utan att lägga på sig för mycket. Däremot är både mitt välmående och kvalitén på min träning så mycket bättre när kroppen får mer energi och näring. Är nästan svårt att förstå hur jag orkade med allt med mina tidigare kalorier nu när jag ökat dom med mer än 50%. Eller det gjorde man ju inte alltid… förlorade kontrollen över ätandet oftare förut när allt kändes förbjudet och minsta utsvävning spräckte dagens kalori-budget. Tack för att du visar att det finns ett annat sätt att leva än att svälta sig resterande liv! <3


Jag är enormt glad att jag kan inspirera andra att leva ett sundare liv med mer energi och fokus på god näringsrik mat och rolig träning. Men jag blir också ledsen över att det finns så många därute som mår dåligt och som mixtrar med maten (läs äter på tok för lite) och tränar som galningar i tron om att man ska bli lyckligare om man väger x antal kg mindre eller har rutor på magen. Det är verkligen jättekul att det går en hälsotrend i Sverige just nu och det är väl ingen nyhet att många skulle må bättre av att röra på sig mer och äta bättre. Jag är med i ett par grupper på Facebook där medlemmarna lägger ut övningar, tips och inspiration till att leva ett hälsosammare liv och det är så himla kul att se! Många mår så mycket bättre av att börja träna och äta bättre. De fysiska förändringarna är ju självklart en bonus och gör att man blir motiverad att fortsätta. Men denna trend leder också till att vi skapar ideal som för många är ouppnåeliga och som gör att fler och fler tjejer och killar mår dåligt. Det är trots allt inte många som kan gå omkring med rutor på magen 365 dagar om året, det är liksom inte rimligt. För vissa är det ett mål, och det är absolut inget fel med det! Att kontant ligga på en låg fett% tar mycket tid, fokus, uppoffringar, planering och något man måste hängiva sig till. Det tar mycket mental energi och den energin måste tas från andra aspekter av livet. Jag hyser största respekt för de som har detta som mål, vi prioriterar alla vår tid och vårt fokus på olika saker.  Men många strävar efter detta till den grad att det blir ohälsosamt och jag får så gott som dagligen mail från tjejer som mår dåligt och som har problem med maten och det gör mig riktigt jäkla ledsen!
2001-2008-2014

Jag har levt i båda ändarna av begreppet hälsa. Jag har varit en ohälsosam tonåring som festade på helgerna, åt skräpmat, gick upp i vikt och jag var extremt olycklig över hur jag såg ut. Självkänslan var i botten, jag var energilös, obekväm med min kropp och jag hade inom loppet av ett år testat i stort sett alla bantningsknep som fanns….utan resultat så klart. Man kan inte direkt säga att jag hade de genetiska förutsättningarna för en fitnesskropp, men mina dåliga vanor gjorde inte saken bättre. Jag var helt enkelt inte lycklig och jag var enormt vilsen vilket gjorde att jag hoppade på den ena dieten efter den andra i tron om att just den skulle vara ”den rätta”.

Jag har levt på den andra sidan också. Där jag tränat extremt hårt, varit petnoga med maten, fått grymma resultat, men vet ni vad? Jag var inte lycklig då heller. Jag var jättenöjd med hur jag såg ut och var var stolt över att jag klarade att nå det mål jag satt upp, men samtidigt var mitt förhållande till mat och träning katastrofalt. Mat var ångest. Coachen jag anlitade för att lägga upp mina dieter brydde sig överhuvudtaget inte om min hälsa och alla dieter han gav ut till tjejerna i sitt team (ca 300 tjejer) var exakt likadana, oavsett förutsättningar, bakgrund och hur man svarade på upplägget. Jag tränade 2-3 timmar per dag och tiden som inte gick till att träna gick till att förbereda matlådor och tänka på mat. Jag gick aldrig ut och åt, jag tackade nej till att träffa vänner eftersom jag inte viste vad jag skulle kunna äta, om jag missade ett träningspass fick jag ångest och mitt välmående hängde på om jag klarat av att följa mitt schema till 100% eller inte.
Jag såg på mat som ”bra” och ”dåligt”, ”tillåtet” och ”förbjudet”. Kosten var extremt restriktiv, jag var konstant hungrig och jag tänkte på mat hela tiden. Om jag någon gång råkade äta något som inte fanns med på schemat spårade jag ur totalt och åt allt jag kom över, vilket ledde till ångest och jag svor att jag aldrig skulle göra så igen….yeah right! Jag var nöjd med hur jag såg ut i kroppen men jag var ändå inte lycklig.

I mitt livs form men ändå inte lycklig

Det har tagit mig ÅR att hitta en bra balans mellan kost och träning och jag faktiskt med handen på hjärtat säga att jag idag mår riktigt bra! Jag är lycklig och jag tycker om mig själv. Jag tycker att jag är fin, oavsett om jag väger 5 kg mer eller mindre, har rutor på magen eller inte. Självklart vill jag, precis som alla andra, se bra ut och jag tycker det är snyggt med starka och vältränade kroppar, men jag är inte beredd att offra min hälsa och mitt välmående för det och det ska man inte behöva göra. Man kan se vältränad ut och till och med tävla om det är ett mål man vill uppnå, utan att svälta sig själv och träna flera timmar per dag. Jag har genom iifym/flexible dieting (if it fits your macros) hittat en livsstil som funkar för mig. Ingen mat är förbjuden, jag går ut och äter på restaurang relativt ofta och jag anpassar maten efter mina macros. Jag tänker inte på mat på samma sätt som jag gjorde förut, nu är matlagning och bakning ett intresse och något jag mår bra av.

För att svara på kommentaren jag fick ovan så håller jag fortfarande på med min mini-diet, jag är nu inne på vecka 11. Jag kör en diet för att lära mig mer om hur reverse diet fungerar samt för att se om min ämnesomsättning återhämtat sig (läs mer om metabolic damage här). Jag kör på tills det inte känns bra längre (om jag måste gå ner för lågt i kalorier och tappar energi och lust till att träna) och efter det kommer jag göra en ny reverse diet. Eftersom jag misshandlat min kropp i så många år, 8 år för att vara exakt, så kommer det att behövas flera cykler av reverse diet och sedan diet för att min ämnesomsättning ska bli någorlunda normal. Hur lång tid det tar för ämnesomsättningen att återhämta sig står i relation med hur länge man utsatt kroppen för extremt hårt träning samtidigt som man ätit för lite kalorier, så för mig kommer det ta tid, men jag har inte bråttom :)

Jag tycker det är kul att träna, jag är stark och jag jobbar hårt för mina mål, men jag begränsar inte mig själv och jag har lärt mig att kunna äta mat som jag tidigare såg som förbjuden, men i måttliga mängder och utan dåligt samvete. Jag mår bra helt enkelt och det är väl det som vi alla strävar efter egentligen? Man kan alltid fortsätta utvecklas, men måste ändå säga att jag är nöjd med mig själv och det jag uppnått hittills :)
Välmående börjar trots allt med att man måste tycka om sig själv. Om man har inställningen att man kommer bli lyckligare om man går ner 5 kg eller blir tokdeffad, då är man fel ute tycker jag…..